Andra varvets tänkande

Eller vågar vi älska?

av Leif Erlingsson
2006-07-12

Tidigare publicerad på lege.net.

”The powers that be” är som en Trollkarl från Oz, som manipulerar kasperdockor, en kasperteater av fiendebilder. Ett sekel är det Morerna. Ett annat är det Judarna. Åter ett annat är det Muslimerna – som råkar vara Morerna igen fast med ett annat namn. Och det är Terroristen, fast det är Morerna, eller Muslimerna/Araberna. Och vi tittar än hit, än dit. ”Var är terroristen?!”, spekulerar vi. Men vi ser inte Trollkarlen från Oz, som drar i trådarna. Trådarna av finansiering. För Trollkarlen från Oz startade en Bank of England i London för hundratals år sedan, och lånade ut pengar de inte hade mot ränta (”fractional banking”). Och Trollkarlen från Oz startade Federal Reserve i USA. Och tillverkade pengar av ingenting som han sålde till USA. Och han finansierade sprattelgubbar på höga politiska poster. Och han lobbade mot och mutade för att få bort alternativa valutor, som den mycket framgångsrika alternativa valutan på kanalön Guersney t.ex..

Kopplingen till andlig medvetenhet är, känner jag, att om många, många, många blir medvetna om hur det fungerar, utan att bli cyniska, och ser rakt igenom sprattelgubbarna/gummorna och rakt igenom fiendebilderna till den som drar i trådarna/finansierar teatern, alltså genomgår en moralisk och kunskapsmässig mognadsprocess – jag tänker mig detta som en andlig mognadsprocess, där jag ser sann andlig mognad som att man bryr sig om andra och ser verkligheten som den är snarare än de kulisser, gobelänger av lögner, illusioner som ”kasperteatern” försöker skapa – att man ser rakt igenom ideologisk och religiös indoktrinering – att vi då uppnår det ”andra varvets tänkande” som en filosof som citerades för en tid sedan i Miljömagasinet talar om, där vi ser allas behov, över alla gränser. (Se Ken Wilber och Global rättvisa.)

Om vi uppnår denna klarsyn ser vi att vi alla är ett, det är inte en som är muslim, en som är sikh, en som är kristen, en som är israel, en som är palestinier, en som är afghan, en som är irakier, o.s.v., utan vi är alla ett. När vi ser detta kan vi inte kriga. Att arbeta för fred kräver mod. Det är enklare att hata kasperdockor, fiendebilder. Att hata den andre. Men sann kärlek bortdriver rädslan. Vågar vi älska? Vågar de hukande svenska horderna ta kontant med sig själva, älska sig själva och sin nästa?

Jag vill också rekommendera läsning av Har vi blivit programmerade? från i april, som även kan läsas på sidan 12 i Miljömagasinet 7 juli 2006 årg 26 nr 27.

2006-07-21: Ovanstående artikel infördes i Miljömagasinet 21 juli 2006 årg 26 nr 29 sidan 2, såsom ledare.

Leif Erlingsson
2006-07-12

Annonser

Kommentarer inaktiverade.